Under min studietid var det föreläsningar, böcker och övningar som var lärandes melodi. En melodi som fortsätta ett ljuda när jag själv började undervisa, ja jag visst inget bättre just då. Eller jo, jag visste nog att det fanns bättre vägar att gå och medel att ta sig fram med men behärskade det inte i praktiken. När jag väl försökte använda mig av nya undervisningsformer togs det inte alltid emot med öppna armar av eleverna. Eleverna kände sig ovana och osäkre med det nya arbetssätten och jag lika så. Jag tror jag pustade ut lite när de önskade att vi skulle gå tillbaka till den mer traditionella undervisningen. Men att införa mer interaktivitet vid tavlan i form av animationer, interaktiva appar (applets och Geogebra t.ex.) samt filmer blev mycket uppskattat. Vana och trygghet behöver alltså byggas och behöver ske successivt. Osäkerhet och otrygghet till vägar och medel kommer avspegla sig på resultatet. Att då själv utsätta sig för vägarna och medlen både som lärare och student tror jag är en nyckel till framgång. Att i den här kursen (LC100N) möta och testa nya pedagogiska grepp och verktyg tycker jag verkligen är guld värt.
Mitt första möte med den här kursen var mycket positivt. PING PONG (dvs Bildas plattform) hade jag bekantat mig med under ett halvår tidigare, så vi var redan goda vänner. Att se vad vännen kunde åstadkomma och hur jag skulle reagera på det var intressant. Jag reflektera främst över hur mina tv-spels vanor och lusten att prestera triggades av att uppnå delmålen i kursen. Temperaturmätaren ville jag skulle bli allt grönare och försökte se till att den inte blev gul eller röd. Upplevde en liknade känsla när jag testade Khan Academys matematikövningar där det gäller att få 10-rätt-i-rad och beroende på hur bra man gör det kan man även samla på sig olika märken. Så jag tror vi utbildare har mycket att lära och hämta från spelindustrin för att framför allt motivera våra elever och studenter att lära sig allt mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar