Studio school

Vilken typ av skolor kämpar elever för att ta sig in i och inte ur eller bort från? Den frågan ställde sig grundarna till Studio schools som är en "ny" form av skolor som sprider sig över England.

KhanAcademy

Ett utmärkt exempel på hur lärandet kan effektiviseras med hjälp av Youtube-videos, interaktiva tester samt statistik som feedback på läroprocessen är Salman Khans KhanAcademy. Se hans presentation på TED.com. Mycket inspirerande :-)

Jag rekommenderar att skapa ett konto och testa att själv på http://www.khanacademy.org/

Att skriva sig till läsning

 "Att skriva sig till läsning" är en norsk historia där elever lära sig läsa och skriva med hjälp av datorn. Men det är inte ett skämt, utan en snarare en norsk metod som bland annat Grimstaskolan anamat. Rapport visade den 25/9 ett inslag om detta (se klippet 15:18-18:18). Mer att läsa om metoden finns på diu.se.

Personliga filter

Låt mig börja med några kända textrader från The Polices Every breath you take

   Every breath you take
   Every move you make
   Every bond you break
   Every step you take
   I'll be watching you

Det var den låter jag kom att tänka på när jag lyssnade till Eli Pariser när han på TED.com
berättar om hur allt vi gör samlas in för att "hjälpa" oss att lättare att hitta det vi (förmodligen) är ute efter. Innan Internet var det se stora producenterna som filtrerade ut vad vi skulle få ta del av, nu är det algoritmer. Ja, det finns för och nackdelar med allt. Hur är det då med textraderna:

   Oh can't you see
   You belong to me

Visst är det så att vi lämnar över äganderätten till de brödsmulor som vi lämnar efter oss till de som samlar in dem. Men jag är ju inte mina fotspår eller ens min skugga även om man lätt kan uttyda mitt beteende ur dessa.

Wikis & doowikis

Jag gillar konceptet med wikis och de möjligheter som de för med sig. Wikipedia är ju ett utmärkt exempel på hur wikis kan användas för att tillsammans skapa en gemensam kunskapsbank som ständigt hålls uppdaterad. Visst kan illvilliga personer komma in och skriva in felaktigheter men det återställs oftast snabbt om det är frekvent besökta sidor. Mer obskyra sidor får man däremot ta med en nypa salt. Wikipedia tycker jag främst utgör en utmärkt källa för att på tips på referenser. Så istället för att använda Wikipedias information kan man gå till ursprungskällorna istället. Men wikis kan ju användas till mycket mer än så. Jag gillar t.ex. doowikis med vilka man kan lägga in redigerbara textrutor lite varstans

Doowikisen här ovan kan du alltså själv redigera genom att dubbelklicka på den eller klicka på redigera. Men då vem som helst kan redigera i den kan jag inte ansvara för vad som står i den.

Text-till-tal

Text-till-tal har länge låtit enormt artificiellt. Jag blev mycket glatt överraskad när jag råkade hitta flera olika företag som nu leverera mycket god kvalité på text-till-tal. Testa själv här i verktyget till höger som är hämtad från Acapela.

Jag tänker mig att vi i snar framtid kommer kunna välja vilken format vi vill ha informationen i. Vill vi ha den i text, bild, ljud eller både och? På så sätt kommer information bli allt mer lättillgänglig för oss alla.

Jag upplever t.ex. litteraturen i kursen lite otillgänglig då jag behöver sitta vid min dator för att läsa den. Jag vill hellre läsa en bok, men vill egentligen inte skriva ut materialet. Jag fann då en alternativ lösning. Jag kan ju lyssna på texten via liknande översättnings funktioner. Till exempel så skapade jag ljudfiler av kurslitteraturen med trial versionen av IVONA. Resultatet kan du lyssna på här, som visserligen bara är första sidan av Paul Andersons What is web 2.0?

Gillar även iSpeech initiativ med säkrare bilkörning med en app som läser upp ditt sms.
Ett svenskt gratis verktyg för textuppläsning för webben finns att ladda ner via funkaportalen.se.

Second life

Har testat second life som är en virtuell värd där man skapar sin egen avatar med vilken man utforskar den virtuella världen. Blev både positivt och negativ överraskad. Positivt av de möjligheter som det ger för att simulera olika händelser och kunna leva sig in och med i olika situationer. Verkar utmärkt för rollspelade och att öva sig inför olika situationer och bli bekant med olika miljöer, så som tas upp i videon i LC100N kursen.
Blev inte så imponerad av hur man styr och rör sig i miljön samt hur man interagerar. Jag upplever att det är både segt och lite kantigt. Jag tror att det är mycket viktigt att användaren känner en stark och tydlig koppling till sin avatar liksom miljön. Jag tänker mig att närvaron skulle öka drastiskt om ens egna rörelser och mimik styrde avatarens rörelser och mimik. Genom att kombinera Second life med Play stations Kinetics eller något liknade tror jag vi nästan är där.
En annan tanke som dök upp i samband med Second life var hur det kan forma vår självbild och eventuellt användas för att virtuellt visualisera mål och delmål. Second life skulle kanske kunna användas som ett form av mentalt träningsverktyg? Fick många tankar om det men känner att jag får begränsa mig här. Får bli en senare diskussion :-)

Web 2.0 - fördelar och nackdelar

Floran av Web 2.0 utvecklas och växer för varje dag. Några verktyg dör ut och några nya skapas. Vilka verktyg ska vi då välja? Kan mängden av redskap göra så att vi trasslar in oss och fastnar i nätet? Jag upplever det ändå bra med en rik flora av olika och liknade verktyg. Varför inte använda ett av dem för att ta reda på vilket som passar mig bäst. Men innan man bekantat sig med och i Web 2.0 djungeln så kan mängden möjligheter göra en handlingsförlamad. Därför tycker jag det är utmärkt att testa några i samband med den här kursen. Ta reda på vilka man gillar och börja fundera över hur jag själv vill använda dem och få se hur andra använder dem. Men redskapen är inte det som löser våra problem utan hur vi hanterar dem (redskapen liksom problemen = utmaningarna :-)).

Varför blogga?

Bloggar och att blogga har jag tidigare sett som enmans-reality-såpor i textformat och därmed som något mycket ointressant. En ny form av teknik kan dock anta många olika former och fylla olika syften. Idén att använda bloggar som ett reflektionsredskap för lärande och som metakognition gillar jag.

Genom att reflektera över de vägar vi tar, de medel vi använder och de  resultat de ger han vi medvetande göra vårt beteende och utveckla processen liksom oss själva. För egen del tänker jag mycket men allt låter inte lika vettigt när det kommer ut, eller som Nalle Puh sa:


"När man är en björn med en mycket liten hjärna och tänker ut saker, upptäcker man att en idé som verkade vara riktigt idéaktig inne i hjärnan, är annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på."
A.A. Milne

Så då är det utmärkt att själv skriva ner så att man själv får ta del av det och eventuellt fila lite på det innan det publiceras. 

Min första seriösa blogg

Det här är min första seriösa blogg. Jag har skapat några bloggar tidigare under 2011 men endast för att få en bild av vad det är och hur det kan användas. För att verkligen få en förståelse och känsla av vad blogg och bloggande verkligen är och innebär upplever jag att man behöver komma i kontakt med och använda det. Jag gillar Michael Wesch approach att bli en del av kulturen för att förstå kulturen, samma sak gäller med teknik och kunskap. Det gäller att komma i kontakt och att interagera. Det ska därför bli kul och intressant att testa olika Web 2.0 verktyg och fortsätta med bloggandet.

Connecting people, knowledge and the dots

Lärande handlar i min mening om att skapa och förstärka kopplingar, där av namnet k-nect på denna blogg.

Genom att hitta samband mellan ny och gammal kunskap kan vi koppla ihop det nya med det gamla och förhoppningsvis skapa ett nytt minne och ny lärdom. Jag tycker själv att det är lättast att utgå från det jag redan vet för att på så sätt  lära mig något nytt. Jag använder på så sätt min kunskapsbank för att knyta an mer kunskap genom association och ihopkoppling. Så gör jag i alla fall främst nu, men när jag var spädbarn lärde jag mig bäst och främst via imitation. Genom att komma i kontakt med andra människor kunde jag härma vad de gjord och dra lärdom av det och själv testa hur jag själv kan utveckla min färdighet. Jag hörde hur andar pratade och kopplade ihop det som sas med kontexten, härmade och upprepade (se Deb Roys forskning). Jag såg hur andra rörde sig och härmade. På så sätt skapades, förstärktes samt försvagades olika kopplingar mellan mina hjärnceller som idag utgör min samlade kunskaps och kompetensbank. Kopplingar som jag idag och i morgon fortsätter att förändra utgående från det jag gör, tänker och är med om.

Jag tror att tekniken, så som digital resurser, kan hjälpa oss att skapa kopplingar så att lärandet stimuleras så att vi med mer glädje och mindre frustration kan internalisera den kunskap och kompetens vi behöver.  Mina tankar om hur det kan ske kommer jag diskutera i denna blogg.