Second life

Har testat second life som är en virtuell värd där man skapar sin egen avatar med vilken man utforskar den virtuella världen. Blev både positivt och negativ överraskad. Positivt av de möjligheter som det ger för att simulera olika händelser och kunna leva sig in och med i olika situationer. Verkar utmärkt för rollspelade och att öva sig inför olika situationer och bli bekant med olika miljöer, så som tas upp i videon i LC100N kursen.
Blev inte så imponerad av hur man styr och rör sig i miljön samt hur man interagerar. Jag upplever att det är både segt och lite kantigt. Jag tror att det är mycket viktigt att användaren känner en stark och tydlig koppling till sin avatar liksom miljön. Jag tänker mig att närvaron skulle öka drastiskt om ens egna rörelser och mimik styrde avatarens rörelser och mimik. Genom att kombinera Second life med Play stations Kinetics eller något liknade tror jag vi nästan är där.
En annan tanke som dök upp i samband med Second life var hur det kan forma vår självbild och eventuellt användas för att virtuellt visualisera mål och delmål. Second life skulle kanske kunna användas som ett form av mentalt träningsverktyg? Fick många tankar om det men känner att jag får begränsa mig här. Får bli en senare diskussion :-)